Det finns så många fina människor. För några år sen kände jag inte samma sak. Detta efter att ha stött på alldeles för många vilsna själar som på grund av sin osäkerhet var klädda i ett hårt skal och fällde hårda kommentarer.

Men under min tid i Göteborg har jag träffat en mängd fina människor. I fredags träffade jag några av dem för lite after work. Vi pratade i ett och skratten avlöste varandra. Det är väldigt befriande att få skratta med sina vänner efter en hård arbetsvecka. Men så hände något, efter några glas vin var det precis som att någon slog mig med ett basebollträ i huvudet. Jag borde veta att jag inte ska dricka alkohol i kombination med min medicin, men lite vin kan ju inte vara så farligt... Oj så fel man kan ha. Sakta promenerade vi genom natten när den extrema tröttheten kom. Jag var tvungen att ställa ifrån mig cykeln för att vila på en fuktig gräsmatta en stund. Jag föll ihop som en säck potatis. Jag ville så gärna sova. Bara domna bort. Men tack vara världens bästa vän så fick jag inte göra det. Han fanns vid min sida. Pratade, höll om, skällde ut mig när det behövdes och bara fanns där.

Jag kan inte beskriva den kärlek jag hyser för mina närmaste vänner. De är helt underbara och jag vet inte vad jag hade gjort utan dem. Jag har bestämt mig för att visa min uppskattning för dem lite tydligare, lite oftare. Jag tror och hoppas att de förstår att de är viktiga, men de kanske inte vet hur viktiga de är. Detta måste jag ändra på. Man ska visa människor vad man känner och tycker, men man kanske inte alltid behöver göra det med ord. Som bekant så kan en handling säga mer en tusen ord. Ge en uppskattande kram, bjud på middag, fråga om råd, gå en promenad tillsammans. Det finns så många sätt att visa att en människa är viktig för en.

Glöm aldrig dina medmänniskor. Utan dem är du ingenting