Tiden rinner iväg.
Det har gått en månad sedan jag publicerade ett inlägg senast.
Under denna tid har väldigt mycket och väldigt lite hänt.
Nationaldagen firades som jag nämnde ute på klipporna.
Två underbara dygn spenderades med finfina människor och havet i blickfånget.
Det var fantastiskt och några av de finaste dagarna i mitt liv.
Sedan har det varit 30-års kalas, after work och andra festligheter.

Till de lite tyngre bitarna av denna månad hör nog en intervjudag
med 8 intervjuer och en presentation,
som jag var tvungen att gå igen då jag gått vidare i intervjuprocesses för ett jobb.
Nu är det 5 veckors väntan på besked som gäller.
En annan tung sak är väl mitt mående,
som gått väldigt mycket upp och ner,
med många toppar,
men också med ett par rejäla dalar.
Har fått tag på en psykolog som jag träffat en gång.
Jag vet inte vad jag ska tycka om henne.
Det är svårt att skapa sig en bild av en person utifrån ett möte
som bara handlade om mig och min bakgrund.
Förhoppningsvis blir det bra efter ett par samtal till.

Idag är jag ledsen.
Har haft en tung vecka som varit fylld med hårt arbete, trötthet och nedstämdhet.
Hade fina saker att se fram emot i helgen.
Men så lades planerna ner och människor försvann iväg på sitt håll.
Så här sittar jag ensam med intorkade tårar på kinderna.

Sen har jag insett att olycklig kärlek är något av det värsta som kan drabba en.