I tried to be chill but you're so hot that I melted
Min första vecka som arbetslös förflöt väldigt fint.
Måndagen spenderades till största delen i soffan med en pulserande huvudvärk,
men när jag på kvällen fick reda på att syster var ledig under de kommande tre dagarna
slängde jag ner lite kläder i en väska och tog bilen söderut för att hälsa på henne.
I solnedgången gled vi (jag och hunden) fram genom Sverige
högt sjungandes (jag) Jason Mraz låt I´m yours.
Det var en fin stund.
Och Sverige kan vara fantastiskt jävla vackert.
Dagarna hos syster fylldes med shopping, sol, bad, promenader, mat och konserter.
Såg Håkan och Kent på Sofiero och det var underbart.
Dagen hade varit gråmulen men lagom till det var dags att dra sig mot Sofiero sprack himlen upp
och hela parken badade i solens strålar.
Håkan har jag egentligen aldrig tyckt om, men han var rolig att se live.
Kent var ju som alltid helt fantastiska.
Då jag inte lyssnat så överdrivet mycket på deras nya album
blev jag väldigt glad då de spelade många av deras gamla underbara låtar.
Som till exempel 747... åh, jag dör.... så grymt det var....
Dagen efter blev det sol och bad på stranden
följt av konsert med Tingsek inne i stan.
Också fantastiskt bra!
Under fredagen styrde jag norrut igen
och hamnade i ett hus på landet någonstans mellan Falkenberg och Varberg.
Där väntade en stor fest med underbara människor i det fantastiska vädret.
Vi grillade, lekte lekar och bara njöt.
Det är under dessa stunder man inser hur fin den svenska sommaren kan vara
och hur fantastiskt fina och roliga vänner man har.
Efter alldeles för få timmars sömn vaknade jag upp vid K´s sida
och när alla hade piggnat till blev det en lång promenad med solens strålar i våra nackar.
Några timmar senare landade jag i min lägenhet
med ett varmt bubbel i magen.
Det är så här det ska vara att vara ledig
Jag ska försöka fylla även denna vecka med lite roligheter
Dock finns det en massa måsten som ska avklaras först
Smash your head against the wall
En söndag utan stressen inför en kommande arbetsvecka är inte så vanligt för mig.
Men nu är det så att jag har semester (är arbetslös) i två veckor
och det känns underbart skönt.
Jag behöver tid för att bara vara.
Ta hand om mig själv. Träffa vänner. Fixa hemma.
Gå långa promenader. Hälsa på syster.
Njuta.
Det kommer bli skönt.
Helgen har varit finfin.
Afterwork i fredags och 30-årskalas igår.
Kalaset var anordnat ute på klipporna med engångsgrillar, öl och vin i överflöd.
De mörka molnen tornade upp sig
och snart såg vi alla ut som om vi badat med kläderna på.
Efter en snabbvisit hemma för ombyte till torra kläder
fortsatte sedan festligheterna hos fina J inne i stan.
Kvällen slutade dock ganska tidigt för mig
efter att jag flugit in i ett element och hade blodet rinnandes ner för halsen.
(Jag har fortfarande intorkat blod i håret)
Svimmade aldrig men tror att bravaderna slutade med en lättare hjärnskakning.
Höll på att somna på en regnvåt trottoar på vägen hem.
Som tur var fick jag låna lite utrymme i K´s lägenhet
så jag slapp ta mig hela vägen hem ensam.
Dagen har spenderats i soffan.
Imorn blir det antagligen en tripp in till stan samt ett besök på biblioteket.
Borde även ta tag i ex-jobbet
och min stora hög med nytvättade kläder som behöver strykas...
Känns som en lagom ansträngande dag
Nu blir det te och pussel.
Pussel är en underskattad sysselsättning.
Det får en att slappna av
och blir nästan som en form av meditation.
Jag är medveten om pensionärsvarningen, men jag väljer att strunta i den!
Smile like you mean it
Tiden rinner iväg.
Det har gått en månad sedan jag publicerade ett inlägg senast.
Under denna tid har väldigt mycket och väldigt lite hänt.
Nationaldagen firades som jag nämnde ute på klipporna.
Två underbara dygn spenderades med finfina människor och havet i blickfånget.
Det var fantastiskt och några av de finaste dagarna i mitt liv.
Sedan har det varit 30-års kalas, after work och andra festligheter.
Till de lite tyngre bitarna av denna månad hör nog en intervjudag
med 8 intervjuer och en presentation,
som jag var tvungen att gå igen då jag gått vidare i intervjuprocesses för ett jobb.
Nu är det 5 veckors väntan på besked som gäller.
En annan tung sak är väl mitt mående,
som gått väldigt mycket upp och ner,
med många toppar,
men också med ett par rejäla dalar.
Har fått tag på en psykolog som jag träffat en gång.
Jag vet inte vad jag ska tycka om henne.
Det är svårt att skapa sig en bild av en person utifrån ett möte
som bara handlade om mig och min bakgrund.
Förhoppningsvis blir det bra efter ett par samtal till.
Idag är jag ledsen.
Har haft en tung vecka som varit fylld med hårt arbete, trötthet och nedstämdhet.
Hade fina saker att se fram emot i helgen.
Men så lades planerna ner och människor försvann iväg på sitt håll.
Så här sittar jag ensam med intorkade tårar på kinderna.
Sen har jag insett att olycklig kärlek är något av det värsta som kan drabba en.
