Jag läste på UnderbaraClaras blogg om det här med tjej- och killkompisar,
hur många tjejer gör en sådan stor grej av att de bara umgås med killar
och att det på något sätt skulle vara bättre än att umgås med tjejer.
Jag känner igen det här fenomenent
och egentligen är det ganska skrämmande
att vänskapen handlar om könet och inte personen.
Jag älskar min vänner,
för de är fantastiska på olika sätt,
inte för vad de har mellan benen.


Nu är det dock så att jag är en av dem som nästan bara umgås med killar.
Det är egentligen ingenting jag aktivt valt,
det är bara så att jag har träffat hur fina killar som helst.
Den här diskussionen får mig att fundera lite kring
varför jag faktiskt inte har så många tjejkompisar,
väldigt få till och med.

Det finns nog inget direkt svar på den frågan,
men en anledning är ju så klart att i de kretsar jag rör mig är majoriteten killar.
En annan anledning kan vara en inneboende rädsla för tjejgäng
som lever kvar i mig sedan högstadie och gymnasietiden.
På min skola (som på så många andra) fanns små och stora tjejgäng
som alla var väldigt tight sammansvetsade
(och ibland väldigt elaka och dömmande).
Jag kände inte riktigt att jag passade in då
största delen av min tid gick åt till att hata mig själv.
De andra tjejerna var så hippa och tuffa,
de sminkade sig och bar det senaste inom modet.
Jag shippade efter andan vid ytan
och funderade över hur jag skulle överleva morgondagen.
Det fanns ingen energi till att försöka ta mig in i tjejgängen,
och ofta kände man att det aldrig skulle vara värt mödan
då svarta blickar fällde en till marken. 

Idag har jag ett par fina tjejkompisar, men vi umgås aldrig i grupp.
Undrar om det är någon form av djupt liggande val
som ska skydda mig från att eventuellt hamna i en jobbiga situation
där jag inte känner mig bekväm överhuvudtaget
och som slänger mig tillbaka till gymnasietiden.
Man kan analysera sönder allt, men det ska jag sluta med nu. 

Jag kan ärligt talat säga att jag är lite avundssjuk
 (jag hatar egentligen avundssjuka)
på alla flickor med sina stora gäng,
hur de har tjejmiddagar och är ute på krogen och dansar.

För även om tjejer och killar är väldigt lika på många plan,
så finns det skillnader också,
och en kille kan aldrig förstå hur det är att vara tjej,
och jag kan aldrig förstå hur det är att vara kille.
Vi är olika och ibland är det skönt att träffa människor av samma kön.

Jag skulle aldrig byta ut mina fina killkompisar,
men jag ska försöka övervinna min obefogade rädsla
och faktiskt umgås med fler tjejer.