Det var fredag och klockan närmade sig halv nio på kvällen.
Lite mer än 3 timmar hade vi spenderat i bilen.
Timmarna fylldes med skratt, ordlekar, sovande
och en mängd "mamma, hur långt är det kvar?"
Denna fråga besvarade alltid med ett antal björnes magasin
(det fantastiska barnprogrammet)
då det var det enda riktiga begreppet om tid jag och min syster hade vid tidpunkten.

Snart körde pappa fram mot korsningen där det av någon anledning alltid var rött ljus.
Det spelade ingen roll om jag sovit som en björn två minuter innan vi nådde korsningen,
vilket nästan alltid var fallet, 
jag vaknade alltid där.
Genom sömnen kände jag hur bilen saktade in och med trötta ögon
kikade jag ut genom fönstret och insåg att vi snart var framme.

Liseberg tornade upp sig med det stora parisehjulet,
och sedan kom affären med den gigantiska soffan på taket
som jag och min syster var så fashinerade av.
Snart passerade vi travbanan
och inom några minuter svängde vi upp garageuppfarten.
Jag började samla ihop alla mina små tillhörigheter,
kudden, gosedjuret, jackan, godispåsen...
Med allt i famnen rusade jag mot ytterdörren och där stod hon,
min älskade mormor.
Så varm och mjuk och rynkig.
Alltid med ett leende på läpparna och mintpastiller i handväskan.
Och så hunden, honom får man inte glömma.
Den finaste labradoren av dem alla,
som viftade på svansen så att hela kroppen gick i vågor.

Snart hade hela familjen ramlat in genom dörren
och vi samlades runt det runda bordet i köket.
Mormor hade redan dukat och där fanns 
ost och kex, färska räkor, vindruvor, skagenröra
och andra godsaker jag älskar.
Jag och min syster kröp upp på varsin stol.
Det var en speciell stund.
Mamma och pappa slappnade av efter den hårda arbetsveckan,
mormor var så lycklig över besöket,
hunden kom med 2 par blöta strumpor i munnen
och jag visste att vi hade en hel helg framför oss.

Sakta kom sömnen i ögonen tillbaka och jag var tvungen att gå och lägga mig.
Mormor bäddade på en madrass i hennes sovrum
som luktade vår och nytvättade kläder.
Under tiden jag borstade mina små mjölktänder gick hunden och la sig på min madrass.
Jag kröp ner bredvid honom och kände värmen från hans stora mjuka kropp.
Långsamt gled jag in i drömmarnas värld.
Totalt trygg.

Idag fyller min älskade mormor år
Hon är en otroligt härlig och inspirerande människa
och jag önskar verkligen att jag får åldras så fint som hon
pigg och glad och alltid i farten