Satisfied mind
Veckan som om ca 2 timmar tar slut har varit
omtumlande och fantastisk och lärorik och rolig.
Det nya jobbet känns lovande och arbetskamraterna verkar trevliga.
Det är mycket att ta in och till kvällen kommer tröttheten som ett svar på detta.
Jag har trots det varit i farten även under kvällstid
Måndagen avslutades hemma hos fina K
med ett sällskapsspel som jag tyvärr förlorade
Jag har också träffat en tjej som ska hjälpa mig med mr T på dagarna.
Andra kvällar har fyllts av fika, tvätt och städning.
Plötsligt var det fredag och after work med E + sällskap
Sen blev det te, prat och gitarrspelande med K
Lördagen spenderades till största delen på Liseberg
Tillslut övertalades jag att åka Balder
och det var det värsta och bästa jag gjort när det kommer till nöjesfält.
Det kändes som om hjärtat skulle hoppa ur kroppen
Tårar, skrik (idag har jag ingen röst kvar) och skratt om vartannat
och ett krampaktigt grepp om K´s hand.
5-kamp och en mängd andra karuseller avklarades också
kl 23 stängde Liseberg
och gänget kunde knappt stå på benen av trötthet
Efter en väldigt långsam promenad upp på berget
landade man i sängen och somnade bredvid K.
Denna dag har till största delen spenderats hemma med älsklingsvovven.
Om 2 timmar börjar en ny vecka.
och jag ser fram emot den
Jag ska få börja jobba på riktigt
Imorgon fyller min favorit år
och på fredag är det höstens största kalas
Jag ska börja på yoga
och jag hoppas kunna klämma in en fika med C
samt eventuellt en tur till skogen med E och gänget.
Nu blir det dock en promenad med mr T och sen läsning i sängen
Working class hero
Jag har haft min sista officiella dag på universitetet
Jag har fått jobb
Jag börjar på måndag
Jag har ungefär en miljon saker kvar att göra
på projektet jag påbörjade på skolan
dessutom är jag inte klar med mitt examensarbete
Men jag har fått jobb
och det lyfte bort en stor jävla betongkloss från bröstet
Igår bakade jag tre pajer till mina arbetskamrater
jag haft under det senaste året
Chefen tackade mig för tiden
genom att fråga om jag visste någon ny student
som ville komma och jobba hos dem.
Jag lämnar det där stället nu
och det känns fantastiskt skönt
Det har varit ett roligt och kämpigt år.
Mindre av det första och betydligt mer av det senare,
Nu är det dags att pröva mina vingar inom industrin istället
En liten detalj är att jag måste tillbringa de närmaste helgerna
på universitetet
Men det kan jag ta
För jag har fått jobb
...
She is standing by the water and her smile begins to curl
Alla borde dansa mera!
Att dansa har så många positiva effekter på människan.
Musiken, rytmen, koordinationen, de sociala mötena...
Alla de individuella delarna har en effekt på människan
och i kombination är de oslagbara
Bara en sån sak som att pensionärer som dansar regelbundet
klara sig mycket bättre under kognitiva test än de som inte dansar.
De klarar sig till om med nästan lika bra som yngre människor.
Detta säger väl något om dansens effekt.
Dansens förmåga att reducera åldrandet
Dansens inverkan på den mentala så väl som den fysiska hälsan.
Alla borde dansa mera!
Man behöver inte dansa bra, bara man dansar.
Hide and seek
Alla borde lyssna på den här låten ibland. Den är helt underbar
Sitting, waiting, wishing
Det vore en lögn att säga att helgen har förflutit smärtfritt
men snart har jag tagit mig igenom den och det känns skönt.
Jag har insett hur viktigt det är med trevliga och vettiga arbetskamrater
och hur svårt det är att hålla igång en konversation med 6 personer som inte säger ett ord
jag pratade och ställde frågor
de svarade på tilltal men inte mer
jag orkade inte mer utan vandrade ensam genom Göteborg
satt utanför Sahlgrenska med bultande hjärta
men valde sedan att sakta cykla hem
sov mig igenom stora delar av lördagen
för att sedan promenera, snacka skit och äta godis med L
söndagen nämner jag inte ens
den är inte värd så många ord
And she walks along the edge of where the ocean meets the land
Jag är så otroligt utmattad, utan att egentligen ha gjort något.
Var på skolan en stund men var tvungen att åka hem
då trycket över bröstet ökade och mina hjärtslag kändes som stötar genom kroppen.
Jag blev nästan lite rädd av känslan.
Vet inte vad det är med mig men jag är obehagligt trött och svag.
Matt och gråtfärdig
It´s like the world is going to end soon
sommarnatt i lungorna och tunna armar runt min midja.
naken hud och doften av salt och sol.
jag kan inte få nog.
där under täcket har vi vår värld fylld med lust och längtan.
och det gör ont. ont. för att det är ett flyktigt ögonblick.
en timme. en sekund. en mikroskopisk del av ett liv.
jag önskar det varade i en evighet.
men sakta glömms det bort
av dig.
men inte mig.
I tried to be chill but you're so hot that I melted
Min första vecka som arbetslös förflöt väldigt fint.
Måndagen spenderades till största delen i soffan med en pulserande huvudvärk,
men när jag på kvällen fick reda på att syster var ledig under de kommande tre dagarna
slängde jag ner lite kläder i en väska och tog bilen söderut för att hälsa på henne.
I solnedgången gled vi (jag och hunden) fram genom Sverige
högt sjungandes (jag) Jason Mraz låt I´m yours.
Det var en fin stund.
Och Sverige kan vara fantastiskt jävla vackert.
Dagarna hos syster fylldes med shopping, sol, bad, promenader, mat och konserter.
Såg Håkan och Kent på Sofiero och det var underbart.
Dagen hade varit gråmulen men lagom till det var dags att dra sig mot Sofiero sprack himlen upp
och hela parken badade i solens strålar.
Håkan har jag egentligen aldrig tyckt om, men han var rolig att se live.
Kent var ju som alltid helt fantastiska.
Då jag inte lyssnat så överdrivet mycket på deras nya album
blev jag väldigt glad då de spelade många av deras gamla underbara låtar.
Som till exempel 747... åh, jag dör.... så grymt det var....
Dagen efter blev det sol och bad på stranden
följt av konsert med Tingsek inne i stan.
Också fantastiskt bra!
Under fredagen styrde jag norrut igen
och hamnade i ett hus på landet någonstans mellan Falkenberg och Varberg.
Där väntade en stor fest med underbara människor i det fantastiska vädret.
Vi grillade, lekte lekar och bara njöt.
Det är under dessa stunder man inser hur fin den svenska sommaren kan vara
och hur fantastiskt fina och roliga vänner man har.
Efter alldeles för få timmars sömn vaknade jag upp vid K´s sida
och när alla hade piggnat till blev det en lång promenad med solens strålar i våra nackar.
Några timmar senare landade jag i min lägenhet
med ett varmt bubbel i magen.
Det är så här det ska vara att vara ledig
Jag ska försöka fylla även denna vecka med lite roligheter
Dock finns det en massa måsten som ska avklaras först
Smash your head against the wall
En söndag utan stressen inför en kommande arbetsvecka är inte så vanligt för mig.
Men nu är det så att jag har semester (är arbetslös) i två veckor
och det känns underbart skönt.
Jag behöver tid för att bara vara.
Ta hand om mig själv. Träffa vänner. Fixa hemma.
Gå långa promenader. Hälsa på syster.
Njuta.
Det kommer bli skönt.
Helgen har varit finfin.
Afterwork i fredags och 30-årskalas igår.
Kalaset var anordnat ute på klipporna med engångsgrillar, öl och vin i överflöd.
De mörka molnen tornade upp sig
och snart såg vi alla ut som om vi badat med kläderna på.
Efter en snabbvisit hemma för ombyte till torra kläder
fortsatte sedan festligheterna hos fina J inne i stan.
Kvällen slutade dock ganska tidigt för mig
efter att jag flugit in i ett element och hade blodet rinnandes ner för halsen.
(Jag har fortfarande intorkat blod i håret)
Svimmade aldrig men tror att bravaderna slutade med en lättare hjärnskakning.
Höll på att somna på en regnvåt trottoar på vägen hem.
Som tur var fick jag låna lite utrymme i K´s lägenhet
så jag slapp ta mig hela vägen hem ensam.
Dagen har spenderats i soffan.
Imorn blir det antagligen en tripp in till stan samt ett besök på biblioteket.
Borde även ta tag i ex-jobbet
och min stora hög med nytvättade kläder som behöver strykas...
Känns som en lagom ansträngande dag
Nu blir det te och pussel.
Pussel är en underskattad sysselsättning.
Det får en att slappna av
och blir nästan som en form av meditation.
Jag är medveten om pensionärsvarningen, men jag väljer att strunta i den!
Smile like you mean it
Tiden rinner iväg.
Det har gått en månad sedan jag publicerade ett inlägg senast.
Under denna tid har väldigt mycket och väldigt lite hänt.
Nationaldagen firades som jag nämnde ute på klipporna.
Två underbara dygn spenderades med finfina människor och havet i blickfånget.
Det var fantastiskt och några av de finaste dagarna i mitt liv.
Sedan har det varit 30-års kalas, after work och andra festligheter.
Till de lite tyngre bitarna av denna månad hör nog en intervjudag
med 8 intervjuer och en presentation,
som jag var tvungen att gå igen då jag gått vidare i intervjuprocesses för ett jobb.
Nu är det 5 veckors väntan på besked som gäller.
En annan tung sak är väl mitt mående,
som gått väldigt mycket upp och ner,
med många toppar,
men också med ett par rejäla dalar.
Har fått tag på en psykolog som jag träffat en gång.
Jag vet inte vad jag ska tycka om henne.
Det är svårt att skapa sig en bild av en person utifrån ett möte
som bara handlade om mig och min bakgrund.
Förhoppningsvis blir det bra efter ett par samtal till.
Idag är jag ledsen.
Har haft en tung vecka som varit fylld med hårt arbete, trötthet och nedstämdhet.
Hade fina saker att se fram emot i helgen.
Men så lades planerna ner och människor försvann iväg på sitt håll.
Så här sittar jag ensam med intorkade tårar på kinderna.
Sen har jag insett att olycklig kärlek är något av det värsta som kan drabba en.
When I go forwards you go backwards and somewhere we will meet
Efter dagens redovisning, som för övrigt gick strålande,
har jag nu bara en dag kvar i skolan
innan det är dags för sol, bad och nationaldagsfirande med fina människor.
På måndag börjar jag på sommarjobbet som ska hålla mig sysselsatt i 6 veckor.
Sen kommer jag antagligen ha lite semester, den första på många år.
Obetald, men ledig. Skönt!
Och sen har hösten löst sig.
För ett kontrollfreak som mig är detta helt underbart
Ett stipendie gör det möjligt för mig att komma tillbaka till forskargruppen
för att fortsätta de försök jag påbörjat.
Förhoppningsvis leder det till en publikation eller två.
För första gången på en mycket lång tid slappnar jag av
på riktigt
utan en molande stressklump i magen
och fladder i bröstkorgen
A postcard from where life is a thrill
Det är härligt på många sätt, men samtidigt skrämmande.
Dessa fantastiska ögonblick fladdrar förbi och finns inte mer.
Istället lämnas man med ett litet lyckorus i bröstet och hoppet om att minnet ej ska svika en.
Helgen har varit underbar och det är lite tråkigt att den är över.
Men det känns som om jag kommer minnas den för alltid.
Solen tog oss ut till Ganglet för en heldag på klipporna.
Kvällen förde oss in till stan och upp på Johanneberg för grillkväll i solnedgången.
När kylan och myggen blev för påträngande snubblade vi hem till K för planering av nästa helg.
Jag somnade som ett barn i sängen medans grabbarna var i full gång med planerandet.
Det är fint med vänner som låter en kura ihop sig i sängen och sakta domna bort
Dagen har spenderats vid Saltholmen, på balkongen, hos mormor och framför datorn
Ska redovisa på onsdag så nu är det mycket att göra.
Men en fin helg måste man få unna sig.
With every heartbeat
Mest gillar jag nog när jag kör ensam genom mörkret. Det är rofyllt.
Gatlyktornas sken sprider ett behagligt gulaktigt ljus och man är nästan ensam på vägen.
Bara taxibilar delar vägbanan med mig
och kör runt på berusade människor som ska från en fest till en annan.
Jag brukar lyssna på musik och filosofera en hel del när jag kör bil.
När jag nu körde hem från en trevlig middag hos en av mina närmaste vänner
fortsatte mina tankar på spåret vi redan inlett under kvällen...
Nämligen att vi båda kom fram till att det skulle vara väldigt skönt
om man inte var en sån tänkande varelse.
Självklart tänker alla, men det kan vara mer eller mindre.
Jag är nog en av dem som tänker mer, och tyvärr gör det mig ibland väldigt olycklig.
Jag tänker och jag analyserar och jag bryter ner verkligheten till små beståndsdelar
som ofta leder till en oro i bröstet och en ännu större förvirring.
Jag tänker väldigt mycket på hur andra människor har det,
både vänner och främmande människor i andra länder.
Jag tänker på människorna i Burma, och i Kina, och andra delar av världen,
människor som utsätts för våldsamheter och övergrepp.
Jag tänker på mina fina vänner och hur de jobbar för att uppnå sina drömmar.
Jag tänker på vad saker som sägs egentligen betyder,
om det finns en djupare mening med orden.
Jag tänker på vad saker som inte sägs egentligen betyder,
om det finns en djupare mening i tystnaden.
Jag tänker på min syster och hur mycket jag saknar henne,
och jag tänker på resten av min familj och hur fin och välfungerande den faktiskt är.
Jag tänker på människor som har förlorat sin familj, sina syskon, sina vänner
och inser att jag är väldigt lyckligt lottad.
Men jag tänker också att allt detta tänkande upptar så mycket tid
och så mycket energi att det faktiskt inte känns värt det.
Ibland skulle jag vilja vara en mindre tänkande varelse,
som nöjer sig med att bara leva och inte bryta sönder verkligheten.
Som istället för att tänka blir en del av verkligheten
som kan hjälpa människor i nöd
och som kan vara en del av andra människor framgång
I´m gonna keep catching that butterfly
Lite mer än 3 timmar hade vi spenderat i bilen.
Timmarna fylldes med skratt, ordlekar, sovande
och en mängd "mamma, hur långt är det kvar?"
Denna fråga besvarade alltid med ett antal björnes magasin
(det fantastiska barnprogrammet)
då det var det enda riktiga begreppet om tid jag och min syster hade vid tidpunkten.
Snart körde pappa fram mot korsningen där det av någon anledning alltid var rött ljus.
Det spelade ingen roll om jag sovit som en björn två minuter innan vi nådde korsningen,
vilket nästan alltid var fallet,
jag vaknade alltid där.
Genom sömnen kände jag hur bilen saktade in och med trötta ögon
kikade jag ut genom fönstret och insåg att vi snart var framme.
Liseberg tornade upp sig med det stora parisehjulet,
och sedan kom affären med den gigantiska soffan på taket
som jag och min syster var så fashinerade av.
Snart passerade vi travbanan
och inom några minuter svängde vi upp garageuppfarten.
Jag började samla ihop alla mina små tillhörigheter,
kudden, gosedjuret, jackan, godispåsen...
Med allt i famnen rusade jag mot ytterdörren och där stod hon,
min älskade mormor.
Så varm och mjuk och rynkig.
Alltid med ett leende på läpparna och mintpastiller i handväskan.
Och så hunden, honom får man inte glömma.
Den finaste labradoren av dem alla,
som viftade på svansen så att hela kroppen gick i vågor.
Snart hade hela familjen ramlat in genom dörren
och vi samlades runt det runda bordet i köket.
Mormor hade redan dukat och där fanns
ost och kex, färska räkor, vindruvor, skagenröra
och andra godsaker jag älskar.
Jag och min syster kröp upp på varsin stol.
Det var en speciell stund.
Mamma och pappa slappnade av efter den hårda arbetsveckan,
mormor var så lycklig över besöket,
hunden kom med 2 par blöta strumpor i munnen
och jag visste att vi hade en hel helg framför oss.
Sakta kom sömnen i ögonen tillbaka och jag var tvungen att gå och lägga mig.
Mormor bäddade på en madrass i hennes sovrum
som luktade vår och nytvättade kläder.
Under tiden jag borstade mina små mjölktänder gick hunden och la sig på min madrass.
Jag kröp ner bredvid honom och kände värmen från hans stora mjuka kropp.
Långsamt gled jag in i drömmarnas värld.
Totalt trygg.
Idag fyller min älskade mormor år
Hon är en otroligt härlig och inspirerande människa
och jag önskar verkligen att jag får åldras så fint som hon
pigg och glad och alltid i farten
You don´t have to believe me, I love you all the same
Först ex-jobb i en massa timmar
och för en gång skull så kändes det ganska bra.
Sen upp på cykeln och ut till Saltholmen för sol och bad med fina K och J.
Mycket prat om väldigt seriösa saker.
Om hur jobbiga killar kan vara. K fick försöka försvara det manliga släktet. :)
Och om hur jobbiga tjejer kan vara. Då var det min och J:s tur att försvara det kvinnliga könet.
Vi kom fram till att kärleksrelationer är svåra helt enkelt
och att tjejer och killar kommunicerar på olika sätt
och att man måste våga bråka lite
och att man måste våga visa sina känslor
och att det är väldigt härligt att sommaren är här på riktigt.
